I natt gör jag nog det svåraste på länge. En person som kom mig väldigt nära på kort tid. Kräsna jag som aldrig vill träffa någon eller ha med någon att göra på det sättet. Givetvis när en sån grej ändå händer, då händer det som aldrig får hända mig. Tyvärr. Förtränger det. Har bara hänt tre ggr i mitt vuxna liv och första ggn var det sjukt härligt. Men även det blev hemskt. Både för honom och för mig. Vi gick skilda vägar tillslut. Den andra blev aldrig min men det gör inget, nu är vi vänner och vi träffas ibland. Och nu den sista, det var droppen. Aldrig blivit så här illa behandlad. Kommer aldrig låta mig utsättas för något sådant igen. 

Trots att det var jag som råkade fastna så är det han som säger. "Jag pallar inte va vän med dig just nu, pallar inte snacka, ge mig tid" Borde väl för fan va jag som säger så eftersom det bara var jag som gick in i väggen enligt honom.

Så för min egen skull var mitt svar: "Duger jag inte som vän nu, så tänker jag inte duga sen heller." Varför ska jag stå och vänta på att bli din vän?! Har nu tagit bort allt som har med honom att göra. Och ni som kan hans namn. Bara glöm bort det. Jag vill inte ha med det att göra. Aldrig mer.

Känns skumt att jag ens skriver om nått sånt här i min blogg. Men det är ingen hemlighet att jag inte vill ha med dig att göra Philip. Aldrig mer.