Splittrad. Vet inte vart jag vill eller vart jag ska. Trött på respektlöshet och nonchalanta idioter. Hade jag vatt oberoende av pengar hade jag stuckit i morgon utan förvarning. Utan problem. Kaos i min hjärna! Ibland tänker jag.. "hade vatt skönt att hoppa". Men ni kan vara lugna det kommer aldrig att hända. För ingenting kan knäcka mig att jag skulle gå så långt. Jag överlever allt av någon konstig anledning! Är som kackerlackor och råttor de enda som överlever i krig. Men måste man bli behandlad som dom bara för de?

KLIAR I MINA VENER!