I natt gör jag nog det svåraste på länge. En person som kom mig väldigt nära på kort tid. Kräsna jag som aldrig vill träffa någon eller ha med någon att göra på det sättet. Givetvis när en sån grej ändå händer, då händer det som aldrig får hända mig. Tyvärr. Förtränger det. Har bara hänt tre ggr i mitt vuxna liv och första ggn var det sjukt härligt. Men även det blev hemskt. Både för honom och för mig. Vi gick skilda vägar tillslut. Den andra blev aldrig min men det gör inget, nu är vi vänner och vi träffas ibland. Och nu den sista, det var droppen. Aldrig blivit så här illa behandlad. Kommer aldrig låta mig utsättas för något sådant igen. 

Trots att det var jag som råkade fastna så är det han som säger. "Jag pallar inte va vän med dig just nu, pallar inte snacka, ge mig tid" Borde väl för fan va jag som säger så eftersom det bara var jag som gick in i väggen enligt honom.

Så för min egen skull var mitt svar: "Duger jag inte som vän nu, så tänker jag inte duga sen heller." Varför ska jag stå och vänta på att bli din vän?! Har nu tagit bort allt som har med honom att göra. Och ni som kan hans namn. Bara glöm bort det. Jag vill inte ha med det att göra. Aldrig mer.

Känns skumt att jag ens skriver om nått sånt här i min blogg. Men det är ingen hemlighet att jag inte vill ha med dig att göra Philip. Aldrig mer.

Fan jag är nog fast på rikigt. Man lever i sin fantasi, där man tror man inte är det och man kan förtränga det. Men iih, ingen gör mig så glad utan att göra nått spec. Känns hel knas att bekänna det. Jag lixom? Mest kräsna personen, aldrig nöjd med nått. Men nu hade jag kunnat va nöjd, om bara han hade vatt nöjd med mig. Men så är det inte, och så kommer det aldrig att bli. Tyvärr. Hade kunnat fråga vilken killkompis som helst. Alla hade gett mig samma svar, "spring!" Igår var en hel-nice afton, tills han drog. Hade inte bangat för fler sådana aftonar, om jag inte var en i mängden. Waah, jag blir sjuk!

Så sjukt, vaknade nångång vid 06.00 tiden av att sängen "gunga" och väggen rörde sig, samt ett muller. Tänkte, vad i helvete håller min granne på med?! Men förstod rätt snabbt att det kunde inte min granne ligga bakom. Nästa tanke, bomber? Spöken? haha! ÄH sooov för fan. Sen sov jag igen lite fundersam tills mamma ringde och väckte mig nyss. "Hej! lever du det har varit jordbävning, 4,7 på richterskalan!!" HÄR? tänkte jag, i sverige? Jaha tydligen. Kan tycka det är fett på ett sätt men skrämmande oxå! Så kul att höra allas första tanke.  På tvn nyss: "jag trodde först det var katten som var uppe och kräkte i min säng" hahaha va?! Vad tänkte ni andra som vaknade?

. . .som att bli överkörd av en lastbil än en gång. Som att springa rakt in i en vägg. Som att såga av hälsenan med en rostig såg. Som att trilla rakt igenom isen samt bli till is. Som att bli iväg kastad som en handgranat. Ja, thats life. Så känns det att bli sjukt dissad.

Och att försöka göra något åt det är. . .
. . .som att käka grus. Som att läsa en kokbok när man är sjukt hungrig.
Som att vara törstig men inte få en droppe vatten. Som att hoppa på fel tåg. Som att behöva gå till Kina.

Jag vet, antar att det inte händer så mkt i livet eller oxå så händer det allt för mkt ;-) Jobbar och står i! Träffar folk när jag hinner. Myser ibland. Slappar med roomisarna resten av tiden. Dagarna går minsann! Allt för fort dessutom. Kunde inte mer gå så fort??? Som att få tag på en mysig lägenhet och en man som städar och lagar mat åt mig! :-) Ledig i morgon. Ska på bio är det tänkt faktisk. Får se hur det blir. Sitter nu här och slappar och funderar på refrängen. Jag vill sova med ösregn. Varför vill jag de? :-/ Tycker egentligen inte ens om regn. Finns ingen som är så sur som mig på en regnig höst-morgon!
Eller vad säger du Slelin? :-) Du min finaste guldfisk! Vet att du har det alla tiders där borta. Synd att USA är så enormt, annars hade vi träffat på varandra om bara några veckor! Men när vi väl ses igen då hoppas jag på massa galna historier och mkt skratt!